Höstlöv

Nattens blåst hade fyllt Fyrisån med löv, ibland var sörjan så tjock att det sänkte hastigheten med flera km/h.


Hösten verkar i alla fall vara på väg vissa av lövträden börjar gulna, Övre Föret var fullt av grå- och canadagäss och motorbåtsägarna var i full gång med att ta upp sina fartyg uppe vid reningsverket.

Roddklubben var ute med en åtta med styrman i höstsolen, de verkar hålla lite högre hastighet än gränsen på 7 knop ( i torsdags hörde jag att de ropade ut GPS hastighet när de drog på för fullt i 32 – 34 km/h = 17 knop!) men å andra sidan de drar inte upp så mycket sjö som vissa motorbåtar så det är inget problem.

Nattpaddling

Nattnavigering stod på programmet. Hade hoppast på klart väder och fullmåne, nu blev det mest molnigt men ganska trevligt väder och inte alltför kallt.
Vi startade sent från Uppsala och först vid 1630 tiden lämnade vi Backbyviken på Singö och gav oss iväg norrut mot Skogsskäret. NO-vinden avtog eftersom vi närmade oss överfarten till Skogsskäret.


På Skogsskäret blev det middagsstopp och genomgång av utrustning och navigeringsteori innan vi gav oss ut i natten.


Planen var att vi skulle gå NV upp mot Vässarö, Ormön, Sladdarön upp till öarna SV om Äspskär på södra Gräsö. Till Vässarö gick vägen via Vässöklubbarna, vilket inte var så enkelt i mörker och med ganska mycket vågor från NO. GPS plotten visade att vi kom alldeles för långt norrut jämfört med den planerade kursen. Orsaken var nog att vi lovade upp mot vinden.

Därefter gick vi över till Vässarö med lite besvärlig surf i mörker och bytte navigatörer innan färden gick vidare längsmed Vässarö och över till Ormön. I sundet mellan Vässarö och Ormön kom passagerarbåten Vässarö – Singö, men vi hann över i tid och kaptenen signalerade att han hade sett den armada av lanternor vi utgjorde. Undrar vad han tänkte, vilka dårar är ute och paddlar mitt i natten?


När vi fikade på Sladdarön tittade månen fram mellan molnen och det blev en ganska trolsk stämning, samtidigt blev det väldigt lättnavigerat.


Vid halv ett tiden natt till söndag kom vi fram till Orrören och kunde slå upp tälten efter totalt 24,5 km paddling varav 17 km i mörker.

Söndag inleddes med sovmorgon innan vi gav oss iväg hemåt via Stora Risten – Bodskäret och lunchstopp på Garpen. Sedan var det en lång transportetapp i NO-liga dyningar via Skogsskäret – Fisö - Skatan och in till ankomst Backby på Singö vid 1730 tiden.



En lyckad helg med nöjda men trötta deltagare. En 3:a tur innebär normalt ca 20 km paddling per dag denna gången blev det lite mer 50,5 km inom 24 timmar!

”Denna plats med sitt avlägsna läge, öde natur och där trivseln är minst”

”Denna plats med sitt avlägsna läge, öde natur och där trivseln är minst” Så skrev en miltärläkare om det hårda livet i havsbandet på ön Stor Roten under beredsskapsåren.
Batteri Roten byggdes 1940 och hade som uppgift att hindra främmande fartyg att ta sig in i Södra Kvarken mot Bottenhavet och Bottenviken. Roten hade en beredskap utan motstycke för något förband under andra världskriget, vissa pjäser var i praktiken bemannade dygnet runt. Man hade kriget inpå knuten. 1942 jagar finnar och tyskar sovjetiska ubåtar strax utanför territorialgränsen. Två år senare jagas tyska ubåtar av finländska och sovjetiska förband.


Göran paddlar förbi resterna av ett gammalt kulsprutevärn

Nästan 60 år fick pjäserna stå kvar innan de revs på början av 2000-talet. Försvarsmakten köpte ön 1940 för 12 400,- det kostade 16 miljoner att avveckla verksamheten på ön, man fick bl.a. handplocka bort 3800 löpmeter taggtrådshinder. Numera håller naturen på att återta Roten även om det fortfarande syns ganska väl var vissa pjäsplatser och värn fanns.


Plomberad anläggning på Stor Roten, nu håller naturen på att återta ön.


Allt har man inte hunnit plocka med sig när man avvecklade verksamheten på ön

Stora Roten blev vår lunchplats i lördags och det var där regnet började så citatet ovan stämde till viss del.

Vi startade vid Backby på Singö, och kom snabbt iväg pga all mygg, och hade svag SO-vind upp till Skogsskäret och vidare till Roten.
Efter lunch gav vi oss ut i regnet mot NO och öarna Norrskär och Norrsten NV om Understen. Vi fick leta en stund innan vi hittade en bra lägerplats på västra sidan av Norrsten. Kanontältplats hade det inte varit för den döda sälen som låg 10 meter därifrån. Men som tur var luktade den inte.



Lördag kväll blött och regnigt vid Norrsten med utsikt mot Understens fyrplats

Vi fick upp tarpen och hade en dräglig kväll med grillning även om myggen har var en plåga, det behövs verkligen några frostnätter!


Lägerplats på Norrsten

Söndag morgon bjöd på uppklarnade väder och en promenad upp till en övergiven militärbarack med en lika övergiven observationsbunker med fantastisk utsikt över Ålands hav, vi trodde vi såg hela vägen till Åland, Märkets Fyr därimot syntes tydligt ute i horisonten.


Understens fyrplats söndag morgon


Märkets fyr ute i horisonten

På väg tillbaks till Singö rundade vi Understens Fyr innan vi paddlade ner till Abborhällen och Hällskär för en solig lunch innan vi gav oss iväg till Måssten. På Måssten blev det en promenad upp till högsta punkten varifrån vi såg hela vägen över till Åland.


På väg utanför Understen


Svartklubbens Fyr

Slutligen var det bara att surfa över till Singö och glida in i Backbyviken. Vi hade lovat UPK en riktig havstur och det blev det verkligen denna gången. Synd bara att vi blev så få.

Bra att rekognosera Norrsten, det är ju ett tänkbart utgångspunkt för en paddling över Ålands hav, kanske nästa sommar? Dessutom att se Märket ligga och blänka därute i öster lockar. Märket är ju ett måste när det gäller paddelbesöksmål - den ända plats där Sverige ligger öster om Finland och Finland väster om Sverige, samt den ända plats där gränsen går över fast mark.

Källa batteri Stor Roten Urban Sobéus bok ”Havsbandslinjen i Stockholms Skärgård 1933 – 1945” Militärhistoriska Förlaget ISBN 91-85266-74-4.

Dolphin nr 24

Tog en träningrunda på Fyrisån ikväll.

När jag kom ner till Sunnersta så stod Lasse i ett moln av slipdamm utanför Nästet (reparationsboden).


Arbetet med att bygga upp en ny för på Dolphin nr 24 går framåt med stormsteg. 6 rundor med glasfiber och polyester har kommit på plats. En runda till väntar (fören ser lite krokig ut på bilden ovanför) därefter är det geolcoatspackel och topcoat som gäller.

Det hela tar lite tid en halvtimmes jobb med glasfiber och polyester sedan skall det hela härda fem-sex timmar. Men kajaken skall nog bli användbar igen.

Trekollánförstärkning

En lite stympad Trapper Dolphin i väntan på lagning

En av Friluftsfrämjandets Trapper Dolphin med skädda har tappat Trekollánförstärkningen i fören.
Så här skall fören se ut med Trekollánförstärkning

Trekollán är är ett ett gummimaterial med det vetenskapliga namnet polyuretan. Materialet har en rad goda egenskaper som gör det sällsynt lämpligt för ett helt spektrum av ändamål. Det tål extrema slitage, det är styvt men ändå elastiskt, och det är både olje-beständigt och väderbeständigt. Det som används som förstärkning på ytor som utsetts för mycket slitage. T.ex. används det till kölen på stridsbåt 90.

Trapper använde Trekollán material tidigare på Trapper K2 Marine (kustjägarkajaken) och på en specialserie av Trapper Dolphin med skädda som de byggde för Friluftsfrämjandet.

Vi har varit jättenöjda med våre ”Dophins” helt till kölen på den ena bara ramlade av. Det visade sig att Trapper inte hade Trekollánkölar i lager och rekommendationen var att bygga upp fören på ny med glasfiber och kevlar.

Så i kväll tog Lasse och jag tag i det hela och slipade ner området där Trekollánkölen satt och började bygga upp fören med glasfiber och polyester.

Lasse slipar rent kring den gamla infästningen för Trekollánförstärkningen

Första lagret med glasfiber


Fortsättning följer..

Granö

Lite blandat när det gäller paddling de två senaste helgerna

Var ute på Granö utanför Ljusterö och fick tid att paddla två veteran VKV Lisa, klar skillnad jämfört med dagens Lisa med packluckor och Fischer fotstöd.

Den ena hade keeperstyrning, måste vara det sämsta fotstöd som någonsin har funnits på en VKV, både svängelstyrning och pinnstyrning är mycket bättre, det fanns i praktiken inget stöd alls om man tog i.

En runda i Själbottna blev det iallafall bl.a. till områden där fågelskyddet just hade släppts.

En runda på Ekoln blev det nu i helgen, lite tråkigt med tanke på hur mycket kajakaktivitet det fanns på andra håll. Stockholm kanotmarathon återuppstod denna helgen, men lockade bara 74 deltagare.

På Stockenträffen var det valpaddling!

Själv satt man mest framför dator inför en deadline för leverans av material till boken ”Friluftsliv runt Uppsala” som kommer på Calazo förlag inför julhandeln.

Några bråttompaddlarlådor (Zedtech Python) på besök vid kanothuset igår söndag, någon form av multisporttävling/träning var på gång. Ägarna till dessa två multisportkajaker hade vett nog att lyfta undan sina kajaker. Det hade inte en kille, som låg en del efter täten, som bara lämnade sin kajak på tvären på en av flytbryggorna ivägen för alla andra paddlare och sprang iväg, tävling eller inte lite hyfs borde man kunna kräva även av multisportare.